|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Torsdag 2000-02-03: Chefer
Vi börjar närma oss en deadline för leverans till kunden. På måndag ska vi leverera. Om det inte ska bli helgarbete gäller det att vi blir klara i morgon.
Jag tycks ha en olycklig förmåga att dras till chefer som försöker petimeterstyra verksamheten och sina underlydande. Peter visar tendenser att vilja lägga sig i på detaljnivå hur jobb ska utföras. Min chef på labbet försökte också. Men chefen på mitt första jobb var klart värst i det avseendet.
Om jag skulle åka ut till en kund, kunde jag vara säker på att han skulle tala om för mig vilken väg jag skulle köra. Han hade också en osviklig tajmning att ge mig brådskande jobb på fredagseftermiddagar. Jag kunde ha svurit på att han hållit på jobben tills de blev brådskande, eftersom en normalbegåvad person i nio fall av tio hade kunnat räknat ut i förväg att de måste göras. I det tionde fallet skulle man förutom normalbegåvning behövt en gnutta manlig eller kvinnlig intuition.
Och jag talar inte om att åka till Systemet och fredagshandla, även om jag en gång i brist på andra brådskande fredagsjobb blev skickad att inhandla hans privata helgsprit. Till min stora glädje efteråt hade jag läst fel på inköpslistan och köpt alldeles fel sort. Jag blev inte skickad till Systemet någon mer gång.
Jag jobbade många helger innan jag kom på hur jag skulle hantera hans "brådskande jobb". Först försökte jag vara ärlig och tala om vad jag hade planerat för helgen. När han väl visste det hade han två strategier.
Den ena var att övertyga mig om att mina aktiviteter med fördel skulle kunna göras någon nästa vecka i stället, om jag fick ledigt. Han var alltid villig att ge ledigt, men bara nästa vecka, aldrig innevarande vecka.
Den andra strategin var att påstå att jag lätt skulle hinna med hans jobb före eller efter mina egna aktiviteter. Det gjorde jag förstås aldrig, särskilt inte om jag verkligen gjorde jobbet exakt som han ville att det skulle göras. Hans en-två timmar blev vanligen sju-åtta.
Det enda som hjälpte var att upprepa mantrat "jag är uppbokad hela helgen" och möta hans blick med en blick som sa "med vad är min ensak".
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.